Förorternas dåliga rykte verkar överdrivet

Uutta Helsinkiä
13.6.2017

I den finska boendekulturen anses trygghet och lugn vara viktiga egenskaper i ett bostadsområde. Otrygghet och sociala störningar i ett bostadsområde kan fördjupa segregationen, försvaga invånarnas vardagliga välmående och orsaka stressrelaterade hälsoproblem. I Finland, såsom i övriga Europa, har de flervåningshusdominerade förorterna i årtionden lidit av ett dåligt rykte, där sämre lottade och sociala ordningsproblem har sammanslingrats.

I en färsk doktorsavhandling av Teemu Kemppainen utreds huruvida förorternas dåliga rykte har en grund i verkligheten. Enligt utredningen förekommer det i praktiken inte betydligt mera sociala störningar i förorterna med flervåningshus byggda på 1960- och 1970-talen än i övriga bostadsområden med urban karaktär, trots den ogynnsamma socioekonomiska utvecklingen i förorterna. Resultatet grundar sig på ett omfattande enkät- och registermaterial, som samlades in i Helsingforsregionen år 2012.

Förorterna är inte en enhetlig grupp bostadsområden

Å andra sidan ska man komma ihåg att förorterna i huvudstadsregionen inte är en enhetlig grupp bostadsområden, då det förekommer betydligt stora skillnader mellan dem, till exempel i fråga om förmögenhets- och utbildningsnivå. Förorter finns också i tämligen gynnade områden, såsom Drumsö, Brändö och Hagalund. Situationen i dessa områden är tämligen olik situationen i de sämre lottade förorterna, där de sociala störningarna är vanligare.

Det finns belägg i forskningen för att social blandningspolitik fungerar

I huvudstadsregionen har man eftersträvat att genom s.k. social blandningspolitik förhindra utvecklingen av ensidigt hyresdominerade bostadsområden i ett område. I fråga om Helsingfors går den sociala blandningspolitikens rötter tillbaka till 1960-talet, då ungdomsoroligheterna under de tidiga åren i Igelkottsvägens bostadsområde väckte oro om utvecklingen av den sociala ordningen i nya bostadsområden. Kemppainens undersökning visar att förekomsten av sociala störningar är vanligare i hyresdominerade förorter än i mera ägardominerade områden. Det är fallet särskilt om stadens hyresbostadsbestånd är rikligt i området.

Enligt undersökningen finns ett samband mellan en struktur där besittningsförhållandet domineras av hyresbostäder och lägre socioekonomisk status, vilket exponerar området för framkomst av sociala störningar. Det här sker delvis därför att den lokala gemenskapens förmåga att utöva social kontroll enligt undersökningen är svagare i ett sämre lottat område än i förmögnare områden. Genom att påverka områdets besittningsförhållandegrund är det även möjligt att påverka dess socioekonomiska sammansättning, vilket verkar ha en avgörande betydelse för det lokala sociala livet.

Utredningen redogör för den sociala oordning och otrygghet som invånarna upplever i sina bostadsområden

I den färska undersökningen granskas det sociala livet i olika slags bostadsområden. Ämnet har undersökts utgående från invånarnas känslor och iakttagelser med fokus på den sociala oordningen och upplevda otryggheten i de egna bostadsområdena. Med social oordning avses offentligt supande, skadegörelse, hotande uppförande och andra motsvarande sociala störningar. Finska förorter som byggts på 1960- och 1970-talen är av särskilt intresse för undersökningen. Undersökningen genomfördes med finansiering från projektet PREFARE (2012–2015), som finansieras av Finlands Akademi, och från Konestiftelsen.

Undersökningen är samtidigt Politices magister Teemu Kemppainens doktorsavhandling. Den granskades lördagen 10.6.2017 klockan 12 på Helsingfors universitets statsvetenskapliga fakultet.

Upplysningar:

Teemu Kemppainen, forskare, Helsingfors universitet, tfn 040 7400 765, e-mail: teemu.t.kemppainen@helsinki.fi
Timo Cantell, stadsfaktachef, Helsingfors stadskansli, tfn 09 310 73362, e-mail: timo.cantell@hel.fi

Publikation:

Teemu Kemppainen: Disorder and insecurity in a residential context: A study focusing on Finnish suburban housing estates built in the 1960s and 1970s, Helsingin kaupunginkanslian tutkimuksia 2017:2, pdf-publikation.