Förorternas socioekonomiska ställning har försämrats i Hufvudstadsregionen

Uutta Helsinkiä
9.6.2017

Sedan år 1990 har förorternas socioekonomiska ställning sjunkit märkbart i Hufvudstadsregionen. En färsk undersökning gör en analys av höghusförorter byggda på 1960- och 70-talet i Helsingforsregionen och av socioekonomiska och demografiska förändringar i dem efter året 1990.

År 2013 var inkomst- och utbildningsnivån klart lägre och arbetslöshetsgraden överlag högre i 60- och 70-talsförorterna än i övriga områden i Helsingforsregionen. År 1990 hade förorterna visserligen redan lägre inkomst- och utbildningsnivå i medeltal än övriga områden, men skillnaden var inte stor. Och i arbetslöshetsgrad fanns i medeltal ingen skillnad: den var lika låg i förorterna som i regionen som helhet. Förorternas socioekonomiska ställning har alltså försvagats jämfört med regionen i övrigt mätt med både inkomstnivå, utbildningsnivå och arbetslöshetsgrad allt sedan 1990-talet.

Befolkningsstrukturen förändrad

I förorterna kan man även skönja många slags förändringar i befolkningsstrukturen åren 1990-2104. I förorterna har folkmängden allmänt taget minskat, vilket verkar hänga ihop med förändringar i befolkningens åldersstruktur samt familje- och hushållsstrukturerna. I förorterna bor det mera ensamboende äldre och mindre barnfamiljer och unga vuxna nu än förr.

Även invandringen har inverkat på befolkningsstrukturen i Helsingforsregionen, och de största förändringarna har skett på 2000-talet. Men det finns stora skillnader förorter emellan, och trots att andelen invånare med främmande modersmål vuxit i många förorter finns det även sådana där andelen är klart mindre än i kommunen i medeltal.

Skillnader även kommuner emellan

Enligt undersökningen har förorterna i medeltal en starkare socioekonomisk ställning i Huvudstadsregionen än i Yttre Helsingforsregionen. Men även inom Huvudstadsregionen finns det skillnader: Esbos förorter har den starkaste socioekonomiska ställningen, medan förorterna i Vanda i medeltal har högre arbetslöshetsgrad och lägre inkomst- och utbildningsnivå.

Helsingfors har i sin tur större skillnader förorter emellan än vad de övriga kommunerna har. Karakteristiskt för Helsingfors är att det finns både hög- och lågstatusområden bland förorterna. Skillnaderna har också med byggåret att göra: 70-talsförorterna tycks ha lägre socioekonomisk ställning än 60-talsförorterna. Att lägga märke till är att det finns stora skillnader i hur förorterna utvecklats, även om många av dem har likartade särdrag och liknande ofördelaktig utveckling. Detta bör noteras då man talar om förorterna och deras framtid.

Helsingforsregionens 1960- och 70-talsförorter under lupp

Undersökningar om lokal differentiering i Huvudstadsregionen har de senaste åren klart lyft fram förorterna och även väckt samhällelig oro för ofördelaktig utveckling och anhopning av sämre lottade människor i förorterna. Intressant nog finns det – med tanke på hur mycket publicitet och synlighet i media förorterna fått de senaste åren – förhållandevis lite aktuell forskning om förorternas demografiska utveckling i längre perspektiv.

Den nu aktuella undersökningen tar fasta på 131 sådana höghusdominerade förortsområden som låg utanför städernas centra. Det gäller såväl ägarbostads- som hyresbostadsdominerade förorter, och förorter av mycket varierande storlek. Både till läge och befolkningsstruktur är de undersökta förorterna mycket olika, och det tog sig uttryck i stora socioekonomiska och demografisk skillnader förorterna emellan.

Publikation:

Mats Stjernberg: Helsingin seudun 1960- ja 1970-lukujen lähiöiden sosioekonominen ja demografinen kehitys vuoden 1990 jälkeen, Helsingfors stadskanslis undersökning 2017:1, pdf-publikation.

Upplysningar:

stadsfaktachef Timo Cantell, +358 9 310 73362, timo.cantell@hel.fi
forskare Mats Stjernberg, mats.stjernberg@helsinki.fi